Årsmöte i kväll

Nu är det åter årsmöte. Nummer 26 eller 27 tror jag. Då ska vi visa upp att vi faktiskt jobbat vidare med de rutor som virkades vid medlemsmötet i höstas. Den som haft en stund över har virkat runt eller sytt ihop och det blir lite hipp som happ. Vi tror ändå att alla de olika växtfärgade garnerna harmonierar i slutänden. Filten blir så stor som den blir. Liza har ordnat med en liten stickredovisning från stickcaféerna och Uuve Snidare pratar också om stickning. Jag ska berätta om hur det går med de fyra objekten på Tradera (slut söndag) som skänkts till fistulasjukhuset. Har också  kokat lite ringblomssalva där överskottet vid försäljning går till sjukhuset.

Siv-Anita var hos oss i lördags och visade tre nya sticktekniker. Många besökare. Mitt i Haninge hade satt ut en annons och även Nynäsposten. Det blev några nya medlemmar också. Jag kom själv inte till, för jag blev blev kvar med kaffebryggning och allmänt småprat i köket.

Dags igen

Vi tar det på störsa allvar och fuskar inte över cafédelen men det blir en hel del stickning också. Jätteroligt att det dyker upp nya ansikten och nya projekt. På årsmötet ska vi (nåja, inte just jag personligen) visa upp lite av det som stickats. Då kommer Uuve Snidare och talar om tröjor. Det har jag kanske berättat redan. På framsidan av Uuves en bok finns en bild av en vacker rysk mönsterstickad tröja i rött och vitt. Så häftigt att Sigbritt bland sina ofärdiga alster hade just denna tröja. Kanske kommer den att blir färdigstickad i år...

Höns i butiken

Vårt sortiment styrs av våra leverantörer. Därför kanske någon tycker det är lite spretigt. Ibland tänker vi att det skulle vara mera överskådligt om allt av samma slag var samlat på ett ställe. Andra gånger vore det mera praktiskt att exponera leverantörsvis. Men med tanke på alla variationer inser man att detta inte låter sig göra. Agneta med huvudansvar för skyltningen och Monica och andra som hjälper till lyckas mycket väl med att organisera detta varierade utbud i harmonisk samexistens.

Ivar Lo utan sin halsduk

Det var som jag misstänkte.  Halsduken som skänkts av stickerskan i Vadet fick inte sitta kvar. Nu står Ivar där med rocken uppknäppt och huttrar. Som sagt, vi hoppas att det var en behövande som tog hand om halsduken och fick nytta och glädje av den och inte någon självutnämnd stilpolis. Sam Westerholm som gjort statyn jobbade som teckningslärare på Gröndalskolan i Nynäshamn samtidigt som jag i början av 70-talet. Ja, jag undervisade ju inte i teckning naturligtvis.