Inte precis vårhattar...

I kväll mötte jag ett äldre par arm i arm, vårfina i äggskalsfärgade trenchcoats. Det kändes som om de klätt upp sig för att fira vårens ankomst och var på väg till brasan. Det var ganska kyligt och jag mindes hur viktigt det var när man var ung att premiärvisa nya vårkappan på Valborg och nylonstrumpor och små högklackade var nästan nödvändiga. Man halvt om halvt frös sig fördärvad, men det liksom ingick. I morse när jag cyklade till jobbet såg jag flera unga flickor i centrum, med korta kjolar, långa lockar, uppknäppta små midjekorta skinnjackor och skyhöga klackar. Då hade jag glömt... Hade själv ändamålsenlig cykelhjälm, neonjacka så man syns ordentligt och allvädersboots från ecco om det skulle bli regn. Bomullstussar i öronen för att stänga ute blåsten och glasögonen i väskan eftersom draget runt dem gör att ögonen rinner oupphörligt. Visst finns det de som vänder sig om efter mig också, möjligen av andra orsaker. Nu ligger röklukten tung utanför och man hör skrålande ungdomar bortifrån mörkret.
Hattarna är från Handlaget så klart.

Einars matte